Religion för alla
Alla de stora religionerna säger att det finns bara en Gud. Och att han är allsmäktig, stor, och enväldig. Om Gud har skapat alltet och oss människor, så måste han ju vara medveten om vad han gjort och med vilje skapat oss med både förtjänster och brister.
Eftersom Gud är allsmäktig kan han ju inte ha gjort fel, eller hur?
I det perspektivet blir det ju tramsigt att våra stora religioner, i de hus som man upplåtit åt Gud, gör den ena delen av Guds skapelse till något större/bättre och finare, än den andra. Jag tänker på det faktum att de bokstavstrogna gärna särar på man och kvinna.
Varför ska kvinnor och män sitta på olika platser i Guds hus när de båda är skapade till hans avbild? Och dessutom är det väl Gud som sett till att vi fortplantar oss, känner lust och längtan till det andra könet?
Det blir förresten lite komiskt om man tänker tanken att män och kvinnor inte får sitta tillsammans för att undvika frestelse och orena tankar, men homosexuella och lesbiska får sitta sida vid sida. Dessutom i ett hus som ogillar deras lust och kärlek.
För övrigt har väl Gud skapat alltet och oss som sin avbild, då har han väl även skapat homosexualiteten, eller?
Eftersom Gud är allsmäktig kan han ju inte ha gjort fel, eller hur?
I det perspektivet blir det ju tramsigt att våra stora religioner, i de hus som man upplåtit åt Gud, gör den ena delen av Guds skapelse till något större/bättre och finare, än den andra. Jag tänker på det faktum att de bokstavstrogna gärna särar på man och kvinna.
Varför ska kvinnor och män sitta på olika platser i Guds hus när de båda är skapade till hans avbild? Och dessutom är det väl Gud som sett till att vi fortplantar oss, känner lust och längtan till det andra könet?
Det blir förresten lite komiskt om man tänker tanken att män och kvinnor inte får sitta tillsammans för att undvika frestelse och orena tankar, men homosexuella och lesbiska får sitta sida vid sida. Dessutom i ett hus som ogillar deras lust och kärlek.
För övrigt har väl Gud skapat alltet och oss som sin avbild, då har han väl även skapat homosexualiteten, eller?
För allas bästa
Nu har WTO-förhandlingarna slutförts. Ämnet är frihandel i världen. Samtidigt med det har EU kommit överens om en ny budget. I båda sammanhangen sitter det representanter från de länder som ingår i organisationerna. Bilden som jag får är att alla länder kommer dit för att bevaka sin egna intressen. Det enda som verkar gälla är att få ut mesta möjliga för det egna landets invånare.
Då är min fråga vem som tar ansvar för helheten? Vem tar ansvar för att det går bra för hela världens befolkning? Vet du?
Då är min fråga vem som tar ansvar för helheten? Vem tar ansvar för att det går bra för hela världens befolkning? Vet du?
Lagring av våra cyberliv
Så är det klubbat i EU-parlamentet. Vår internet- och telefontrafik ska lagras i upp till två år. Lite olika länge beroende på vad varje medlemsland själv beslutar. Måste säga att det börjar kännas mer och mer trångt i det europeiska folkhemmet.
Terroristerna på 1970-talet hade som ett av sina mål att genom terrordåd få staterna att agera mer och mer som diktatur/polisstater. Det skulle i sin tur göra invånarna så irriterade och förbannade att de skulle göra uppror och på så vis bana väg för ett kommunistiskt maktövertagande.
Om jag minns rätt så använde man sig inte av sådana lagar då. I alla fall inte i Sverige. Detta trots att vi utsattes för terrordåd i Stockholm. Och ännu så länge har inget hänt som motiverar den här typen av övervakning.
Jo, men vi måste skydda oss från terrorister och oskyldiga människor kommer att dö, säger du kanske. Enligt den logiken skulle vi övervaka alla våra medborgare och invånare för att de kanske begår ett trafikbrott, de kanske slår sin fru/sambo/tjej, de kanske våldtar någon, de kanske snattar eller de kanske skattefuskar.
I en rättstat är man oskyldig tills motsatsen bevisats och man är ingen brottsling förrän man förbereder, t ex skaffar sig dynamit, vapen, kartor osv, eller utför ett brott.
Usama Bin Ladin och grabbarna har verkligen lyckats få de demokratiska länderna att tänja på reglerna när det gäller registrering av medborgarna och deras kontakter med varandra. Hotet och rädslan för terrorister får våra folkvalda regeringar att inskränka vår frihet, och steg för steg går vi mot ett samhälle som är så fyllt av rädsla och misstro att vi kommer att bli glada om en stark ledare dyker upp.
När alla marscherar i takt är det försent.
Terroristerna på 1970-talet hade som ett av sina mål att genom terrordåd få staterna att agera mer och mer som diktatur/polisstater. Det skulle i sin tur göra invånarna så irriterade och förbannade att de skulle göra uppror och på så vis bana väg för ett kommunistiskt maktövertagande.
Om jag minns rätt så använde man sig inte av sådana lagar då. I alla fall inte i Sverige. Detta trots att vi utsattes för terrordåd i Stockholm. Och ännu så länge har inget hänt som motiverar den här typen av övervakning.
Jo, men vi måste skydda oss från terrorister och oskyldiga människor kommer att dö, säger du kanske. Enligt den logiken skulle vi övervaka alla våra medborgare och invånare för att de kanske begår ett trafikbrott, de kanske slår sin fru/sambo/tjej, de kanske våldtar någon, de kanske snattar eller de kanske skattefuskar.
I en rättstat är man oskyldig tills motsatsen bevisats och man är ingen brottsling förrän man förbereder, t ex skaffar sig dynamit, vapen, kartor osv, eller utför ett brott.
Usama Bin Ladin och grabbarna har verkligen lyckats få de demokratiska länderna att tänja på reglerna när det gäller registrering av medborgarna och deras kontakter med varandra. Hotet och rädslan för terrorister får våra folkvalda regeringar att inskränka vår frihet, och steg för steg går vi mot ett samhälle som är så fyllt av rädsla och misstro att vi kommer att bli glada om en stark ledare dyker upp.
När alla marscherar i takt är det försent.
Ett taskspel utan dess like
Ännu har inte någon tagit ordentligt ansvar för missarna i samband med Tsunami-katastrofen. I ord, ja. I handling, nej. Inte Persson, inte Freivalds, inte någon av de övriga heller. Det är som jag skrev i ett tidigare inlägg - någon annans ansvar.
Nu har dessutom Freivalds börjat gå till motangrepp i media. Hon skyller på resebolagen och när hon konfronteras med det så har hon inte sagt det hon sagt utan något helt annat. En av Göran Perssons närmaste män har nu börjat ifrågasätta sina egna uppgifter till kommissionen. Han har inte gjort det han sagt, eftersom man kan ju inte minnas allt i en kaotiskt situation. Varför gör han det, tror du?
Vad ska vi med dem till om de inte kan hålla huvudet kallt när det behövs? Om de har så dåligt minne hur fan hittar han hem eller till jobb? Nja, det gjorde han väl inte förresten. Eller var det Laila som inte gjorde det? Ja, jag minns då inte hur det var.
Oppositionen har dessutom ännu en gång visat att de inte klarar av att göra något. De kan inte enas om när de ska ställa misstroendevotum, de kan inte enas om att de bör göra det och de gör inrikespolitiskt käbbel av en av de största svenska katastroferna någonsin. Det är beklämmande. Här får de en gyllene chans att komma åt den regering de säger sig dugligare än. Men inget händer.
Som det är nu känns valet nästa år alltmer som en blankröst. Det trista är att Sverige inte har politiker som förmår att leda och ta ansvar. Ingen kliver fram och visar en väg ut ur eländet. Men det är väl någon annans fel det också.
Nu har dessutom Freivalds börjat gå till motangrepp i media. Hon skyller på resebolagen och när hon konfronteras med det så har hon inte sagt det hon sagt utan något helt annat. En av Göran Perssons närmaste män har nu börjat ifrågasätta sina egna uppgifter till kommissionen. Han har inte gjort det han sagt, eftersom man kan ju inte minnas allt i en kaotiskt situation. Varför gör han det, tror du?
Vad ska vi med dem till om de inte kan hålla huvudet kallt när det behövs? Om de har så dåligt minne hur fan hittar han hem eller till jobb? Nja, det gjorde han väl inte förresten. Eller var det Laila som inte gjorde det? Ja, jag minns då inte hur det var.
Oppositionen har dessutom ännu en gång visat att de inte klarar av att göra något. De kan inte enas om när de ska ställa misstroendevotum, de kan inte enas om att de bör göra det och de gör inrikespolitiskt käbbel av en av de största svenska katastroferna någonsin. Det är beklämmande. Här får de en gyllene chans att komma åt den regering de säger sig dugligare än. Men inget händer.
Som det är nu känns valet nästa år alltmer som en blankröst. Det trista är att Sverige inte har politiker som förmår att leda och ta ansvar. Ingen kliver fram och visar en väg ut ur eländet. Men det är väl någon annans fel det också.
Ondskan i oss själva
Går det att dela upp världen i onda och goda? George Bush tror det. Därmed tror också den amerikanska utrikespolitiken det. Frågan är om det är så enkelt. Snarare handlar det väl om vilka val man gör. Och att vissa av dem leder åt helvete.
Det finns inte gott och ont i den meningen att vissa är onda och andra goda. Däremot finns det goda och onda handlingar. Och de är något varje individ väljer själv.
Om muslimska terrorister som mördar oskyldiga invånare på gator och torg är onda. Varför är Sharons soldater inte onda när de skickar bomber och granater in i flyktingläger? Och varför är inte Bushs och Blairs soldater onda när de med sina bomber dödar kvinnor och barn i Irak.
Om Saddam Hussein, Usama bin Ladin, Stalin, Hitler dödar av ren ondska, så är ju även Churchill, Roosevelt, De Gaulle, George Bush och en massa ledare som sänder sitt lands medborgare med uppdrag att döda andra, också onda. För det kan väl inte vara skillnad på onda/elaka handlingar bara på grund av skälet till att de genomförs.
Ondskan borde därför definieras utifrån oförmågan att göra rätt val. Av det följer att ondskan är beroende av bristen på insikt, och bristen på modet att ställa upp egna principer vilka gör att var och en tar ansvar för sina egna val. Om alla tar ansvar utifrån de principer som kan sägas gälla för hela mänskligheten, dvs att alla människor har lika värde, så blir vissa val omöjliga att göra.
Men även om det skulle vara så, att vissa val blir omöjliga, så finns det ändå människor som gör de valen och därmed bidrar till elaka/onda handlingar. Det är den typ av människor som gärna lämnar över beslut och ansvar till andra. Om det finns någon form av auktoritet som säger att det är okej att göra vissa saker, så gör dessa personer dem. Trots att de innerst inne vet att det är fel.
Det är dessa människor som hjälper till att skapa ett Nazityskland, ett kommunistiskt Sovjetunionen, ett Kambodja med Pol-Pot, och ett folkmördande Rwanda. För om inte lokföraren kört tågen till Auschwitz, om inte någon bevakat fångarna i Gulag, om inte kommunisterna i kambodja hjälpt Pol-Pot och om inte någon hållit i Macheterna i Rwanda så hade det inte blivit något dödande.
Varför sa de inte nej? Kanske för att någon sade åt dem att göra som de gjorde. Kanske för att de behövde jobben för att försörja sina familjer, kanske för att de inte vågade säga något.
Det finns inte gott och ont i den meningen att vissa är onda och andra goda. Däremot finns det goda och onda handlingar. Och de är något varje individ väljer själv.
Om muslimska terrorister som mördar oskyldiga invånare på gator och torg är onda. Varför är Sharons soldater inte onda när de skickar bomber och granater in i flyktingläger? Och varför är inte Bushs och Blairs soldater onda när de med sina bomber dödar kvinnor och barn i Irak.
Om Saddam Hussein, Usama bin Ladin, Stalin, Hitler dödar av ren ondska, så är ju även Churchill, Roosevelt, De Gaulle, George Bush och en massa ledare som sänder sitt lands medborgare med uppdrag att döda andra, också onda. För det kan väl inte vara skillnad på onda/elaka handlingar bara på grund av skälet till att de genomförs.
Ondskan borde därför definieras utifrån oförmågan att göra rätt val. Av det följer att ondskan är beroende av bristen på insikt, och bristen på modet att ställa upp egna principer vilka gör att var och en tar ansvar för sina egna val. Om alla tar ansvar utifrån de principer som kan sägas gälla för hela mänskligheten, dvs att alla människor har lika värde, så blir vissa val omöjliga att göra.
Men även om det skulle vara så, att vissa val blir omöjliga, så finns det ändå människor som gör de valen och därmed bidrar till elaka/onda handlingar. Det är den typ av människor som gärna lämnar över beslut och ansvar till andra. Om det finns någon form av auktoritet som säger att det är okej att göra vissa saker, så gör dessa personer dem. Trots att de innerst inne vet att det är fel.
Det är dessa människor som hjälper till att skapa ett Nazityskland, ett kommunistiskt Sovjetunionen, ett Kambodja med Pol-Pot, och ett folkmördande Rwanda. För om inte lokföraren kört tågen till Auschwitz, om inte någon bevakat fångarna i Gulag, om inte kommunisterna i kambodja hjälpt Pol-Pot och om inte någon hållit i Macheterna i Rwanda så hade det inte blivit något dödande.
Varför sa de inte nej? Kanske för att någon sade åt dem att göra som de gjorde. Kanske för att de behövde jobben för att försörja sina familjer, kanske för att de inte vågade säga något.
Eller kanske för att de valde att inte säga emot. Och det om något är en ond handling.
I tsunami-vågens efterdyningar
Så har den då kommit - rapporten om regeringens och departementens arbete i samband med Tsunami-katastrofen julen 2004. Och domen är hård. Flera personer pekas ut som ansvariga för att krisberedskapen och arbetet inte fungerat. Göran Persson, Laila Frevalds, Ylva Johansson, Hans Dahlberg, Mikael Sjöberg, Christina Palm och Per Thoresson har inte skött sitt jobb och gett de drabbade svenskarna den hjälp de har rätt till som medborgare i välfärdsstaten Sverige.
Göran Persson tar sitt ansvar genom att sitta kvar och styra upp departementen så att de problem som nämns i Katastrofkommissionens rapport blir åtgärdade. Betyder det att någon tar sitt ansvar genom att avgå. Nej, det gör det inte.
Någon gång för längesedan i en annan tid fanns det människor som tog ansvar för sina handlingar och ställde sina platser till förfogande när de inte gjort det som ålagts dem. På den tiden var begrepp som heder och ära viktiga och hade mening och innebörd. Blev man vanhedrad vidtog man de åtgärder som ansåg nödvändiga, för en del blev det att lämna sin post, andra begick självmord för att inte deras familjer skulle drabbas av vanäran och den förlorade hedern.
Den socialdemokratiske tänkaren och politikern Odd Engström skrev en gång en krönika kring hur det blivit i det moderna Sverige. Där finns inget personligt ansvar. Enligt Odd är det Någon Annan som har ansvaret. Denna Någon Annan pekas alltid ut. Ibland tillhör Någon Annan fotfolket ibland går personen aldrig att hitta.
Det är rent ut sagt för jävligt att de som har betalt för det och gärna talar vitt och brett om hur mycket ansvar de har, och just därför menar att de ska ha mycket bra betalt, bara tar ansvaret när det är något positivt som skett. Jag känner igen det från min tid i statliga företag. Där var det aldrig någon av de höga cheferna som tog ansvar för de beslut de tagit. Trots ständiga misslyckanden var det alltid samma ledarfigurer som satt på toppen när omorganisationerna var genomförda. Och hur var det när den berömda Ericsson-chefen Lars Ramqvist blev ställd till svars för de dåliga affärer som ledde fram till ett kursras så stort att fritt fall framstår som en söndagsskoleutflykt. Jo då var det helt plötsligt styrelsen som delade ansvaret. Under de år det gått bra så var inte Lars Ramqvist sen med att sola sig i glansen och ge sken av att det var han och ingen annan som ledde företaget mot framgången.
Jag säger inte att männsiskor ska få sparken. Däremot tycker jag att de ska begrunda vad det innebär att sitta på höga poster, lyfta en rejäl lön, och sedan inte sköta det de är satta att sköta. Borde de inte själv må lite dåligt och inse att de ska avgå? Eller är det också Någon Annan som har ansvar för det beslutet?
Till sist. Det som säger mest om Sveriges politiska landskap, och visar på vilken medlöpar- och auktoritetstrogen kultur vi har i landet, är det faktum att alla som kommenterat kommissionens rapport är imponerade över dess rättframhet och att de så tydligt tar ställning och vågar säga sin mening. Det vill säga de tar sitt ansvar och pekar ut de som inte tagit sitt.
Men hallå.....När de som är satta att bevaka makten själva blir förvånade över att makten kritiseras. Är det inte dags att bli lite mörkrädd över den totala medlöpar och ryggdunkar anda som verkar finnas bland makt och elit i dagens Sverige? Jag tycker det.
Göran Persson tar sitt ansvar genom att sitta kvar och styra upp departementen så att de problem som nämns i Katastrofkommissionens rapport blir åtgärdade. Betyder det att någon tar sitt ansvar genom att avgå. Nej, det gör det inte.
Någon gång för längesedan i en annan tid fanns det människor som tog ansvar för sina handlingar och ställde sina platser till förfogande när de inte gjort det som ålagts dem. På den tiden var begrepp som heder och ära viktiga och hade mening och innebörd. Blev man vanhedrad vidtog man de åtgärder som ansåg nödvändiga, för en del blev det att lämna sin post, andra begick självmord för att inte deras familjer skulle drabbas av vanäran och den förlorade hedern.
Den socialdemokratiske tänkaren och politikern Odd Engström skrev en gång en krönika kring hur det blivit i det moderna Sverige. Där finns inget personligt ansvar. Enligt Odd är det Någon Annan som har ansvaret. Denna Någon Annan pekas alltid ut. Ibland tillhör Någon Annan fotfolket ibland går personen aldrig att hitta.
Det är rent ut sagt för jävligt att de som har betalt för det och gärna talar vitt och brett om hur mycket ansvar de har, och just därför menar att de ska ha mycket bra betalt, bara tar ansvaret när det är något positivt som skett. Jag känner igen det från min tid i statliga företag. Där var det aldrig någon av de höga cheferna som tog ansvar för de beslut de tagit. Trots ständiga misslyckanden var det alltid samma ledarfigurer som satt på toppen när omorganisationerna var genomförda. Och hur var det när den berömda Ericsson-chefen Lars Ramqvist blev ställd till svars för de dåliga affärer som ledde fram till ett kursras så stort att fritt fall framstår som en söndagsskoleutflykt. Jo då var det helt plötsligt styrelsen som delade ansvaret. Under de år det gått bra så var inte Lars Ramqvist sen med att sola sig i glansen och ge sken av att det var han och ingen annan som ledde företaget mot framgången.
Jag säger inte att männsiskor ska få sparken. Däremot tycker jag att de ska begrunda vad det innebär att sitta på höga poster, lyfta en rejäl lön, och sedan inte sköta det de är satta att sköta. Borde de inte själv må lite dåligt och inse att de ska avgå? Eller är det också Någon Annan som har ansvar för det beslutet?
Till sist. Det som säger mest om Sveriges politiska landskap, och visar på vilken medlöpar- och auktoritetstrogen kultur vi har i landet, är det faktum att alla som kommenterat kommissionens rapport är imponerade över dess rättframhet och att de så tydligt tar ställning och vågar säga sin mening. Det vill säga de tar sitt ansvar och pekar ut de som inte tagit sitt.
Men hallå.....När de som är satta att bevaka makten själva blir förvånade över att makten kritiseras. Är det inte dags att bli lite mörkrädd över den totala medlöpar och ryggdunkar anda som verkar finnas bland makt och elit i dagens Sverige? Jag tycker det.