Ondskan i oss själva
Går det att dela upp världen i onda och goda? George Bush tror det. Därmed tror också den amerikanska utrikespolitiken det. Frågan är om det är så enkelt. Snarare handlar det väl om vilka val man gör. Och att vissa av dem leder åt helvete.
Det finns inte gott och ont i den meningen att vissa är onda och andra goda. Däremot finns det goda och onda handlingar. Och de är något varje individ väljer själv.
Om muslimska terrorister som mördar oskyldiga invånare på gator och torg är onda. Varför är Sharons soldater inte onda när de skickar bomber och granater in i flyktingläger? Och varför är inte Bushs och Blairs soldater onda när de med sina bomber dödar kvinnor och barn i Irak.
Om Saddam Hussein, Usama bin Ladin, Stalin, Hitler dödar av ren ondska, så är ju även Churchill, Roosevelt, De Gaulle, George Bush och en massa ledare som sänder sitt lands medborgare med uppdrag att döda andra, också onda. För det kan väl inte vara skillnad på onda/elaka handlingar bara på grund av skälet till att de genomförs.
Ondskan borde därför definieras utifrån oförmågan att göra rätt val. Av det följer att ondskan är beroende av bristen på insikt, och bristen på modet att ställa upp egna principer vilka gör att var och en tar ansvar för sina egna val. Om alla tar ansvar utifrån de principer som kan sägas gälla för hela mänskligheten, dvs att alla människor har lika värde, så blir vissa val omöjliga att göra.
Men även om det skulle vara så, att vissa val blir omöjliga, så finns det ändå människor som gör de valen och därmed bidrar till elaka/onda handlingar. Det är den typ av människor som gärna lämnar över beslut och ansvar till andra. Om det finns någon form av auktoritet som säger att det är okej att göra vissa saker, så gör dessa personer dem. Trots att de innerst inne vet att det är fel.
Det är dessa människor som hjälper till att skapa ett Nazityskland, ett kommunistiskt Sovjetunionen, ett Kambodja med Pol-Pot, och ett folkmördande Rwanda. För om inte lokföraren kört tågen till Auschwitz, om inte någon bevakat fångarna i Gulag, om inte kommunisterna i kambodja hjälpt Pol-Pot och om inte någon hållit i Macheterna i Rwanda så hade det inte blivit något dödande.
Varför sa de inte nej? Kanske för att någon sade åt dem att göra som de gjorde. Kanske för att de behövde jobben för att försörja sina familjer, kanske för att de inte vågade säga något.
Det finns inte gott och ont i den meningen att vissa är onda och andra goda. Däremot finns det goda och onda handlingar. Och de är något varje individ väljer själv.
Om muslimska terrorister som mördar oskyldiga invånare på gator och torg är onda. Varför är Sharons soldater inte onda när de skickar bomber och granater in i flyktingläger? Och varför är inte Bushs och Blairs soldater onda när de med sina bomber dödar kvinnor och barn i Irak.
Om Saddam Hussein, Usama bin Ladin, Stalin, Hitler dödar av ren ondska, så är ju även Churchill, Roosevelt, De Gaulle, George Bush och en massa ledare som sänder sitt lands medborgare med uppdrag att döda andra, också onda. För det kan väl inte vara skillnad på onda/elaka handlingar bara på grund av skälet till att de genomförs.
Ondskan borde därför definieras utifrån oförmågan att göra rätt val. Av det följer att ondskan är beroende av bristen på insikt, och bristen på modet att ställa upp egna principer vilka gör att var och en tar ansvar för sina egna val. Om alla tar ansvar utifrån de principer som kan sägas gälla för hela mänskligheten, dvs att alla människor har lika värde, så blir vissa val omöjliga att göra.
Men även om det skulle vara så, att vissa val blir omöjliga, så finns det ändå människor som gör de valen och därmed bidrar till elaka/onda handlingar. Det är den typ av människor som gärna lämnar över beslut och ansvar till andra. Om det finns någon form av auktoritet som säger att det är okej att göra vissa saker, så gör dessa personer dem. Trots att de innerst inne vet att det är fel.
Det är dessa människor som hjälper till att skapa ett Nazityskland, ett kommunistiskt Sovjetunionen, ett Kambodja med Pol-Pot, och ett folkmördande Rwanda. För om inte lokföraren kört tågen till Auschwitz, om inte någon bevakat fångarna i Gulag, om inte kommunisterna i kambodja hjälpt Pol-Pot och om inte någon hållit i Macheterna i Rwanda så hade det inte blivit något dödande.
Varför sa de inte nej? Kanske för att någon sade åt dem att göra som de gjorde. Kanske för att de behövde jobben för att försörja sina familjer, kanske för att de inte vågade säga något.
Eller kanske för att de valde att inte säga emot. Och det om något är en ond handling.
Kommentarer
Trackback
