Rapport från en gnällspik

Så har den då kommit - rapporten om regeringens och departementens arbete i samband med Tsunami-katastrofen julen 2004. Och domen är hård. Flera personer pekas ut som ansvariga för att krisberedskapen och arbetet inte fungerat. Göran Persson, Laila Frevalds, Ylva Johansson, Hans Dahlberg, Mikael Sjöberg, Christina Palm och Per Thoresson  har inte skött sitt jobb och gett de drabbade svenskarna den hjälp de har rätt till som medborgare i välfärdsstaten Sverige.

Göran Persson tar sitt ansvar genom att sitta kvar och styra upp departementen så att de problem som nämns i Katastrofkommissionens rapport blir åtgärdade.  Betyder det att någon tar sitt ansvar genom att avgå. Nej, det gör det inte.

Någon gång för längesedan i en annan tid fanns det människor som tog ansvar för sina handlingar och ställde sina platser till förfogande när de inte gjort det som ålagts dem. På den tiden var begrepp som heder och ära viktiga och hade mening och innebörd. Blev man vanhedrad vidtog man de åtgärder som ansåg nödvändiga, för en del blev det att lämna sin post, andra begick självmord för att inte deras familjer skulle drabbas av vanäran och den förlorade hedern.

Den socialdemokratiske tänkaren och politikern Odd Engström skrev en gång en krönika kring hur det blivit i det moderna Sverige. Där finns inget personligt ansvar. Enligt Odd är det Någon Annan som har ansvaret. Denna Någon Annan pekas alltid ut. Ibland tillhör Någon Annan fotfolket ibland går personen aldrig att hitta.

Det är rent ut sagt för jävligt att de som har betalt för det och gärna talar vitt och brett om hur mycket ansvar de har, och just därför menar att de ska ha mycket bra betalt, bara tar ansvaret när det är något positivt som skett. Jag känner igen det från min tid i statliga företag. Där var det aldrig någon av de höga cheferna som tog ansvar för de beslut de tagit. Trots ständiga misslyckanden var det alltid samma ledarfigurer som satt på toppen när omorganisationerna var genomförda. Och hur var det när den berömda Ericsson-chefen Lars Ramqvist blev ställd till svars för de dåliga affärer som ledde fram till ett kursras så stort att fritt fall framstår som en söndagsskoleutflykt. Jo då var det helt plötsligt styrelsen som delade ansvaret. Under de år det gått bra så var inte Lars Ramqvist sen med att sola sig i glansen och ge sken av att det var han och ingen annan som ledde företaget mot framgången.

Jag säger inte att männsiskor ska få sparken. Däremot tycker jag att de ska begrunda vad det innebär att sitta på höga poster, lyfta en rejäl lön, och sedan inte sköta det de är satta att sköta. Borde de inte själv må lite dåligt och inse att de ska avgå? Eller är det också Någon Annan som har ansvar för det beslutet?

Till sist. Det som säger mest om Sveriges politiska landskap, och visar på vilken medlöpar- och auktoritetstrogen kultur vi har i landet, är det faktum att alla som kommenterat kommissionens rapport är imponerade över dess rättframhet och att de så tydligt tar ställning och vågar säga sin mening. Det vill säga de tar sitt ansvar och pekar ut de som inte tagit sitt.

Men hallå.....När de som är satta att bevaka makten själva blir förvånade över att makten kritiseras. Är det inte dags att bli lite mörkrädd över den totala medlöpar och ryggdunkar anda som verkar finnas bland makt och elit i dagens Sverige? Jag tycker det.