Rapport från en gnällspik

Det verkar som om Folkpartiet övergett sitt efternamn, dvs liberalerna. De hette så en gång... Folkpartiet Liberalerna. Numera känns det som man skulle kunna kalla dem för Folkpartiet Kravmaskinen. Det är krav på än det ena än det andra. Språktest för invandrare, hårdare tag i skolan, brottslingar som ska sitta längre i fängelse osv osv. Det senaste är att de hjälpt Socialdemokraterna att få igenom förslaget om buggning. Det märkliga är att det är Vänsterpartiet som sätter sig emot.

Världen är upp och ner när liberalerna vill tillåta olagligheter och de gamla kommunisterna och planekonomerna vill värna folks integritet.

Folkpartiet känns verkligen som om de är ute och fiskar kanterna av den grumliga damm där Dansk Folkeparti och Pia Kjaersgard samlat sina kväkande kompisar. Dvs de som inte kan se skillnad mellan orsak och verkan, och de som med automatik skyller alla olagligheter på etniskt/kulturrell eller religiös tillhörighet.

Var tog den socialliberala andan och tanken vägen? Frihet under ansvar, allas rätt till att leva det liv man själv valt osv. Försvann det i jakten på fröken fyra procent? Det känns onekligen så.

Information är ett styrmedel. Det betyder att den som har kontroll över det som sägs och skrivs styr över utgångspunkt för andras tankar. Det vill säga att du har väldigt svårt att ha en motsatt ståndpunkt kring något du inte känner till. Informationsstyrning förekommer ju också inom näringslivet där företagsinformationen alltid är ledningens ansvar. Och det finns såklart skäl till det.

Information som styrmedel är ju ingen nyhet. Se på Joseph Goebbels i Tyskland på trettiotalet, på sitt sätt en mästare i att styra information. Även litteraturen tar upp fenomenet. George Orwells bok 1984 diskuterar vad som händer med människor som inte vet, eller vad som händer när myndigheterna medveten förvränger ord. Till exempel valde man i den värld han skrev om att stryka vissa för makten känsliga ord. Detta för att orden styr våra tankar och tankarna styrs av de ord vi ser och hör. En annan bok på temat är Ira Levins En vacker dag, som också handlar om att myndigheterna döljer viss information för sina medborgare. Regimerna i dessa böcker och regimen i Tyskland har/hade kontroll över informationen och styr därför sina medborgare i den riktning de vill.

Därför gör det mig orolig när jag läser att islams aggressiva imamer börjar predika i mindre så kallade källarmoskéer runt om i vårt land. Imamer som inte har förståelse för demokrati, pressfrihet, och friheten att välja utifrån vad du anser vara rätt och riktigt. Nej, de menar att alla svar och alla förklaringar finns i Koranen och har getts av Muhammed för hundratals år sedan.

Dessutom är det så att de inte delar den fria människans bild av verkligheten, de ställer inte ens upp på den. Det oroar mig att de får predika fritt, utan insyn från svenska myndigheter, till människor som känner sig utanför vårt samhälle - och som sällan eller aldrig ser på svensk TV eller tittar/läser en svensk tidning. Hur blir det då?  När de ger sin förvrängda bild av verkligheten skapar de ju de en världsbild och uppfattning hos mottagaren, en världsbild som de troligen inte vågar säga emot eftersom en Imam är en stor religiös auktoritet om man är troende.

Du kanske menar att jag pratar strunt. En Imam kan ju inte ha den makten. Betänk då följande. När Skåne blev svenskt ville den svenska statsmakten försvenska skåningarna. För att lyckas med detta tog man religionen och kyrkan till hjälp. I stället för att som tidigare ta präster och biskopar från universitetet i Roskilde tog man dem hädanefter från ett universitet i det nuvarande Tyskland, ett område som under en tid ingått i det svenska riket. Vad man också gjorde var att man höll alla kyrkoförhör hemma hos böndera på svenska, det innebar att befolkningen var tvungna att lära sig svenska för att kunna läsa bibeln och för att kunna klara sig igenom förhören. Något som på den tiden var av yttersta vikt. Annars kunde kyrkan och Gud straffa den som misslyckades.

På motsvarande sätt blir det ju om imamer från den arabiska halvön kommer till våra svenska moskéer och styr över informationen.  En lösning skulle kunna vara att de muslimska imamer, liksom kristna präster, som vill predika i Sverige ska genomgå en utbildning som auktoriserar dem. I denna auktorisation borde det ingå ett krav på att man ska dela Sveriges inställning till demokrati och personlig frihet.

Jag tror inte. Ska jag då behöva följa de troendes åsikter och regler? Nej, det tycker jag inte, däremot kan jag respektera deras åsikter, fundera över dem och kanske komma fram till en ståndpunkt som är acceptabel för både dem och mig. Jag menar att jag har rätt att rita en bild på Muhammed om jag vill eftersom jag lever i ett land där inte religionen styr vad jag ska tycka och tänka.

Vill islamisterna att vi ska ta deras respekt för Muhammed, och de regler som finns kring det, på allvar så får de ta vår respekt för människoliv på allvar. Livet är okränkbart så det duger inte att mörda oskyldiga till höger och vänster för att "västvärlden" förtrycker muslimer. Det gör vi ju inte alls. Här i Sverige och i övriga västvärlden får man utöva sin tro så mycket man vill, ingen lägger sig i det så länge man följer lagar och regler.

Sen kan man ju undra hur mycket som är politiskt spel. Var det inte så att Islamiska Jihad startade uppropet mot danskarna i Palestina, är inte Islamiska Jihad en underavdelning till Al-Fatah? Förlorade inte Al-Fatah valet i Palestina till Hamas? Och tror du inte att Hamas kommer att göra det de sagt, dvs att rensa upp bland korrupta och maktfullkomliga politiker och myndigheter i Palestina? Det tror jag och då är det många som förlorar sin position och sitt inflytande i samhället. Så det är kanske inte konstigt att man försöker uppvigla folk och få dem att tänka på annat än de inhemska problemen.

I företagsvärlden kallas den här sortens skendebatter för "cykelställsfråga", dvs att man diskuterar hellre var cykelställen ska stå än att ta tag i de verkliga problemen. I Palestina är de verkliga problemen till exempel att de inte har någon ekonomi att tala om, de är beroende av bidrag från västvärlden - som många säger sig hata, de har terrorister som bombar och förstör i Israel. I den muslimska världen tillåter man slakt av sina muslimska bröder för att de har en annan islamsk inriktning, de förtrycker kvinnor, de har en medeltida inställning till brott och straff, de har diktaturer som förtrycker stora delar av folken i området - en del av dem är religiösa ledare, som alltså använder religionen för att skaffa sig politisk makt. I stället för att ta tag i detta så engarerar de sig i en fråga kring avbildningen av Muhammed, dessutom i ett land sm de flesta inte verkar veta var det ligger. Snacka om att prioritera fel. 

Bakom allt det här finns säkert ett stort är missnöje med ledare och regeringar vilket gör att de projicerar sin oro, sitt förakt och sitt hat på de frågor de känner att de kan klara av. Det är ju svårare att rätta till ovannämnda problem än att gå ut på gatorna och skrika, bränna flaggor och hota oskyldiga på grund av dessa bilder.

Sen vill jag också säga att en varubojkott är helt ok. Det visar på konsumentens makt och är samma sak som vi svenskar, och en massa andra européer gjorde mot franska vinodlare när deras regering helt omotiverat testade atombomber, som redan testats så det räckte på 1990-talet. Det är också vad vi svenskar gjorde för att stötta ANC:s kamp i Sydafrika. Så det är ett bra vapen även om det nu drabbar Arla. Och varje människa har rätt att köpa det han/hon vill för sina egna pengar.

I alla fall i ett samhälle där var och en tillåts fatta egna beslut och som värnar om den personliga friheten.

Inför döden är vi alla lika sägs det. Men det anser inte det svenska Migrationsverket. En tjugoårig asylsökande har blivit mördad i Sverige och hans förtvivlade mamma får inte komma hit för att begrava sin son.

Skälet? Läs följande citat av Barbro Axelsson, handläggare på migrationsverket och du blir mörkrädd:
"Varför skulle det vara nödvändigt för dem att komma hit? Vad skulle de göra här om det inte var för att försöka få stanna? Begravningen kan ordnas genom polisen och Afghanistans ambassad."


Den förtvivlade mamman, som alltså inte får komma till Sverige för att begrava sin knivmördade son, har till och med stöd av FN i deklarationen om rättvis behandling av brottsoffer. Ett FN som Sverige i nästan alla andra lägen säger att de rättar sig efter.

Skandal, skandal, skandal, skandal.

Vänd på saken och säg att du har ett barn som blir mördat i ett annat land och dom säger till dig att du får inte komma hit på begravningen för att då är vi rädda att du ska stanna kvar. Eller fundera på hur vi hade reagerat om Thailändarna vägrade att upplåta sina stränder för minnesceremonier efter tsunamin, eller vägrat släppa in oss i landet med skälet att vi vill säkert stanna kvar eftersom Thaliand är ju ett så fint land och vem vill lämna det när man väl kommit dit?

Idioti, idioti, idioti.

Dessutom är det så att mamman inte har några bekanta alls i Sverige. Varför skulle hon vilja stanna då? Och är det dessutom inte på gränsen till rasism, i alla fall ett utslag av svår nationalism, att utgå från att Sverige är ett bättre land än Iran? Något som inte är sant om man är muslim i alla fall. Var finns medkänslan och humaniteten i ett beslut av den här sorten.

Förbannad, förbannad, förbannad, 

är  vad man blir. Tänk att mina skattepengar ska gå till myndigheter med så människofientlig inställning. Det troliga är väl att Migrationsverket ser detta som en seger och firar med tårta. Sen när de gjort det vill de nog bygga staket runt Sverige. Nä, lägg ner skiten och låt de sparade pengarna gå till de andra och humanare verksamheter. Röda Korset, Amnesty eller vad som helst.

Så har den då kommit - rapporten om regeringens och departementens arbete i samband med Tsunami-katastrofen julen 2004. Och domen är hård. Flera personer pekas ut som ansvariga för att krisberedskapen och arbetet inte fungerat. Göran Persson, Laila Frevalds, Ylva Johansson, Hans Dahlberg, Mikael Sjöberg, Christina Palm och Per Thoresson  har inte skött sitt jobb och gett de drabbade svenskarna den hjälp de har rätt till som medborgare i välfärdsstaten Sverige.

Göran Persson tar sitt ansvar genom att sitta kvar och styra upp departementen så att de problem som nämns i Katastrofkommissionens rapport blir åtgärdade.  Betyder det att någon tar sitt ansvar genom att avgå. Nej, det gör det inte.

Någon gång för längesedan i en annan tid fanns det människor som tog ansvar för sina handlingar och ställde sina platser till förfogande när de inte gjort det som ålagts dem. På den tiden var begrepp som heder och ära viktiga och hade mening och innebörd. Blev man vanhedrad vidtog man de åtgärder som ansåg nödvändiga, för en del blev det att lämna sin post, andra begick självmord för att inte deras familjer skulle drabbas av vanäran och den förlorade hedern.

Den socialdemokratiske tänkaren och politikern Odd Engström skrev en gång en krönika kring hur det blivit i det moderna Sverige. Där finns inget personligt ansvar. Enligt Odd är det Någon Annan som har ansvaret. Denna Någon Annan pekas alltid ut. Ibland tillhör Någon Annan fotfolket ibland går personen aldrig att hitta.

Det är rent ut sagt för jävligt att de som har betalt för det och gärna talar vitt och brett om hur mycket ansvar de har, och just därför menar att de ska ha mycket bra betalt, bara tar ansvaret när det är något positivt som skett. Jag känner igen det från min tid i statliga företag. Där var det aldrig någon av de höga cheferna som tog ansvar för de beslut de tagit. Trots ständiga misslyckanden var det alltid samma ledarfigurer som satt på toppen när omorganisationerna var genomförda. Och hur var det när den berömda Ericsson-chefen Lars Ramqvist blev ställd till svars för de dåliga affärer som ledde fram till ett kursras så stort att fritt fall framstår som en söndagsskoleutflykt. Jo då var det helt plötsligt styrelsen som delade ansvaret. Under de år det gått bra så var inte Lars Ramqvist sen med att sola sig i glansen och ge sken av att det var han och ingen annan som ledde företaget mot framgången.

Jag säger inte att männsiskor ska få sparken. Däremot tycker jag att de ska begrunda vad det innebär att sitta på höga poster, lyfta en rejäl lön, och sedan inte sköta det de är satta att sköta. Borde de inte själv må lite dåligt och inse att de ska avgå? Eller är det också Någon Annan som har ansvar för det beslutet?

Till sist. Det som säger mest om Sveriges politiska landskap, och visar på vilken medlöpar- och auktoritetstrogen kultur vi har i landet, är det faktum att alla som kommenterat kommissionens rapport är imponerade över dess rättframhet och att de så tydligt tar ställning och vågar säga sin mening. Det vill säga de tar sitt ansvar och pekar ut de som inte tagit sitt.

Men hallå.....När de som är satta att bevaka makten själva blir förvånade över att makten kritiseras. Är det inte dags att bli lite mörkrädd över den totala medlöpar och ryggdunkar anda som verkar finnas bland makt och elit i dagens Sverige? Jag tycker det.

I George Orwells klassiska bok 1984 var ett av de brott som invånarna kunde anklagas för "tankebrott". Det innebar att de hade tänkt förbjudna tankar. Det vill säga sådana tankar som inte makten gillade. Brottet kunde ge fängelse eller kanske till och med döden som straff, det sista minns jag inte helt säkert.

Att straffa sina invånare för saker de tänkt göra men inte gjort, och att hålla koll på sina invånare utan att det finns domstolsutslag, eller utan att medborgarna kan försvara sig är ett av tecknen på att man lever i en polisstat eller diktatur.

Nu är Sverige på väg att skaffa sig den typen av lagar, detta för att skydda medborgarna mot terrorister. Enligt ett nytt lagförslag ska SÄPO få rätt att avlyssna oss, läsa vår e-post, vanlig post och/eller begå inbrott för att få reda på saker om oss, utan att vi vet det. Allt detta ska göras i förebyggande syfte mot personer som inte är brottsliga, eller har begått brott.

Är det mer än jag som får kalla kårar?

Enligt det nya förslaget behöver man inte göra något för att begå terroristbrott, det kan räcka med att tänka högt, vara sarkastisk eller hålla ett svavelosande tal för att åka dit.

Förslaget går helt i linje med USA:s tanke om "preemptive strike" dvs att de har rätt att slå till först enbart på misstanken om att något annat land ska slå till emot dem. Skulle man översätta det till privatlivet så innebär det att jag har rätt att nita min granne för han såg ut som om han skulle nita mig. Och skulle man översätta Thomas Bodströms nya lagförslag på samma sätt så innebär det att jag får lov att göra inbrott hos, eller avlyssna min granne för att han säkert kommer att vara otrogen med min fru. Han har i alla fall tänkt tanken även om han inte gjort något.

Det sjuka är att ovanstående allvarligt undergräver den personliga friheten och en av de demokratiska rättigheterna som är yttrandefrihet. Detta för att skydda demokratin, i alla fall enligt de som försvarar förslaget.

Men de som inte gjort något behöver ju inte vara oroliga kan man hävda. Jo, det sade man i Tyskland på trettiotalet också.

Man ska absolut inte lita på dem som aldrig tvivlar.

Har ni också tänkt på det. Att nu för tiden verkar mycket i samhället att gå ut på att trycka till andra. Se på en sån som Göran Persson.  När man ser honom i TV så ger han alltid sken av att bara just han sitter inne med sanningen. Och därför vet han bäst. Och tillåter sig därför att tala nedlåtande till alla som inte delar hans uppfattning.

En annan som jag uppfattar på samma sätt är Carl Bildt. Märkligt att han och Persson som inte delar en endaste åsikt, jo förresten en - båda anser att de vet bäst o har alla svaren, kan vara så lika. Måste ha något med personligheten att göra.

Dessa båda herrar talar gärna, länge och mycket om hur allt ska vara. Men de talar ned till åhörarna. Min känsla är att de inte är intresserade av dialog. De vill basunera ut sin åsikt. De talar inte med folk, de talar om...hur du ska tycka och tänka. Med dessa herrar är det inte frågan om att man har en annan åsikt utan du har fel, helt enkelt. Punkt. Slut.

George Bush verkar vara likadan. Hela hans ledarstil verkar grunda sig på att omge sig med människor som vet bäst. Kolla på Donald Rumsfeldt. Hela han utstrålar übermensch-attityd.  Jag kan ha fel....men det kan inte han. 

Det här är något man kan känna igen i andra sammanhang. Musiken är ett sådant område. Gillar man inte rap eller hiphop, blues eller pop, rock eller dansband, country eller jazz, har man inte annan smak, man är dum i huvudet. Går man till religionen är det likadant där. Antingen man är  troende jude, kristen eller muslim, så har dom andra helt enkelt fel och är dumma i huvudet.

Hur blev det så här? Och var finns respekten för andras åsikter. Jag menar bara för att någon annan tycker en viss sak behöver man ju inte hålla med. Det är väl ok att tycka annat. För vad är det för mening att diskutera om alla tycker lika? Och hur når man fram till en ny, och kanske rentav gemensam ståndpunkt? En som grundar sig på bådas åsikter och inställning.