My way or the highway....
Man ska absolut inte lita på dem som aldrig tvivlar.
Har ni också tänkt på det. Att nu för tiden verkar mycket i samhället att gå ut på att trycka till andra. Se på en sån som Göran Persson. När man ser honom i TV så ger han alltid sken av att bara just han sitter inne med sanningen. Och därför vet han bäst. Och tillåter sig därför att tala nedlåtande till alla som inte delar hans uppfattning.
En annan som jag uppfattar på samma sätt är Carl Bildt. Märkligt att han och Persson som inte delar en endaste åsikt, jo förresten en - båda anser att de vet bäst o har alla svaren, kan vara så lika. Måste ha något med personligheten att göra.
Dessa båda herrar talar gärna, länge och mycket om hur allt ska vara. Men de talar ned till åhörarna. Min känsla är att de inte är intresserade av dialog. De vill basunera ut sin åsikt. De talar inte med folk, de talar om...hur du ska tycka och tänka. Med dessa herrar är det inte frågan om att man har en annan åsikt utan du har fel, helt enkelt. Punkt. Slut.
George Bush verkar vara likadan. Hela hans ledarstil verkar grunda sig på att omge sig med människor som vet bäst. Kolla på Donald Rumsfeldt. Hela han utstrålar übermensch-attityd. Jag kan ha fel....men det kan inte han.
Det här är något man kan känna igen i andra sammanhang. Musiken är ett sådant område. Gillar man inte rap eller hiphop, blues eller pop, rock eller dansband, country eller jazz, har man inte annan smak, man är dum i huvudet. Går man till religionen är det likadant där. Antingen man är troende jude, kristen eller muslim, så har dom andra helt enkelt fel och är dumma i huvudet.
Hur blev det så här? Och var finns respekten för andras åsikter. Jag menar bara för att någon annan tycker en viss sak behöver man ju inte hålla med. Det är väl ok att tycka annat. För vad är det för mening att diskutera om alla tycker lika? Och hur når man fram till en ny, och kanske rentav gemensam ståndpunkt? En som grundar sig på bådas åsikter och inställning.
Har ni också tänkt på det. Att nu för tiden verkar mycket i samhället att gå ut på att trycka till andra. Se på en sån som Göran Persson. När man ser honom i TV så ger han alltid sken av att bara just han sitter inne med sanningen. Och därför vet han bäst. Och tillåter sig därför att tala nedlåtande till alla som inte delar hans uppfattning.
En annan som jag uppfattar på samma sätt är Carl Bildt. Märkligt att han och Persson som inte delar en endaste åsikt, jo förresten en - båda anser att de vet bäst o har alla svaren, kan vara så lika. Måste ha något med personligheten att göra.
Dessa båda herrar talar gärna, länge och mycket om hur allt ska vara. Men de talar ned till åhörarna. Min känsla är att de inte är intresserade av dialog. De vill basunera ut sin åsikt. De talar inte med folk, de talar om...hur du ska tycka och tänka. Med dessa herrar är det inte frågan om att man har en annan åsikt utan du har fel, helt enkelt. Punkt. Slut.
George Bush verkar vara likadan. Hela hans ledarstil verkar grunda sig på att omge sig med människor som vet bäst. Kolla på Donald Rumsfeldt. Hela han utstrålar übermensch-attityd. Jag kan ha fel....men det kan inte han.
Det här är något man kan känna igen i andra sammanhang. Musiken är ett sådant område. Gillar man inte rap eller hiphop, blues eller pop, rock eller dansband, country eller jazz, har man inte annan smak, man är dum i huvudet. Går man till religionen är det likadant där. Antingen man är troende jude, kristen eller muslim, så har dom andra helt enkelt fel och är dumma i huvudet.
Hur blev det så här? Och var finns respekten för andras åsikter. Jag menar bara för att någon annan tycker en viss sak behöver man ju inte hålla med. Det är väl ok att tycka annat. För vad är det för mening att diskutera om alla tycker lika? Och hur når man fram till en ny, och kanske rentav gemensam ståndpunkt? En som grundar sig på bådas åsikter och inställning.
Kommentarer
Trackback
