Rapport från en gnällspik

Alla dom som springer ut på gator och torg för att slå sönder. Vad vill dom egentligen? Finns det politik bakom? Har de någon plan? Var finns deras talesmän och ledare? Vill de något överhuvudtaget eller är det bara frustration över ett samhälle som inte bryr sig?

Alla människor vill bli sedda och tagna på allvar. I alla fall vill man väl få en reaktion på den man  är, de åsikter man har eller på de ståndpunkter man tar. Man vill göra sin röst hörd och bli tagen på allvar. Kanske inte alltid få som man vill vill, men i alla fall föra en diskussion utifrån tanken att det jag säger har ett värde.

Om inte det sker? Vad händer då?

Ur ett barns perspektiv är det lätt. Alla reaktioner och all uppmärksamhet är bra. Även om utgången av reaktionen eller uppmärksamheten är negativ. Även att få skäll eller stryk är ju en reaktion och den reaktionen bevisar att man finns. Och att någon bryr sig.

I det moderna västerländska samhället har ungdomar och barn knappt någon plats längre. Deras föräldrar måste arbeta mer och mer för lägre och lägre lön. Detta på en arbetsmarknad som blir mindre och mindre. En arbetsmarknad som tack vare globaliseringen har blivit allt mer osäker. I Europa är ekonomierna hårt ansträngda av arbetslöshet, tillväxtproblem och utflyttning av produktion till billigare länder.

Till det kommer ett politiskt etablissemang som fjärmar sig  från sina väljare och landsmän. Samtidigt som deras viktigaste uppgift verkar ha blivit att sitta kvar vid makten. Socialdemokraterna i Sverige är ett bra exempel.

Ett ytterligare problem är den klyfta som uppstått i och med att politiken och dess utövare tillhör de generationer som vuxit upp i industri- och produktionssamhället. De är präglade av en tid när det fanns arbete i fabrikerna och det räckte till alla. I dag är det inte så. Sverige är inget industrisamhälle längre. Vi är i limbo, dvs mitt emellan två världar. Industrisamhället håller på att flytta till Asien och tjänstesamhället är på väg att flytta hit. Dessutom är politikerna inte särskilt unga och förstår sig inte på dagens ungdom och dess problem.

I den världen är det inte lätt att vara ung. Du har svårt att ta dig in på den krympande arbetsmarknaden, politikerna bryr sig inte så mycket och dina synpunkter och åsikter tas inte på allvar eller tillvara.

Vad gör man då?

Man söker en reaktion och bekräftelse på att även jag finns och är viktig. Alltså ut på stan och röj. Få ut din ilska och frustration på symbolerna för det samhälle du inte gillar. Slå sönder skyltfönster, McDonalds, bränn dina grannars bilar, elda upp ditt eget bostadsområde. Slå sönder, slå sönder, slå sönder. Allt för att få ut den vrede som finns inuti dig.

Alternativet är lugnande medel, apati eller självmord.