Rapport från en gnällspik

Ett ungdomsgäng i Malmö har misshandlat en busschaufför så att han nästan dog. Detta för att han bad dem lämna bussen. Samhället håller på att ramla sönder känns det som. Varför o varför har det blivit så här?

Förklaringen från en av bussförarens kollegor är att folk är mer stressade, har mindre tolereans och är därmed argare. Och det stämmer, folk är jävligt arga nuförtiden. Det finns liksom ingen förståelse alls för andras synpunkter, åsikter och inställning. Det är bara jag, jag, jag, jag, mitt, mitt, mitt och ta, ta, ta som gäller. Det får mig att tänka på den gamla Beatles-låten I, me, mine. Den skrevs i slutet av 60-talet men verkar gälla fortfarande.

Vad är den djupare orsaken? Vad är det som gör att människor inför sig själv kan försvara att det är rätt att slå ned andra, sno deras pengar, misshandla dem svårt, ibland skjuta dem och sedan gå vidare som om det var normalt?

För en sak är säker. Den som gör saker har alltid en anledning, som de använder för att inför sig själv, förklara/försvara det de gjort. En Hammarbyare har rätt att nita en AIK:are för att han är ju AIK:are. En israel har rätt att sno mark från Palestinierna för att det i Bibeln står att judarna har fått landet av gud. En muslim har rätt att spränga barn och vuxna i bitar för att de utkämpar ett heligt krig, en man har rätt att slå sin hustru för att maten är kall, och politikern har rätt att starta ett krig för att skydda sitt sätt att leva.

Varför har då inte ett ungdomsgäng rätt att slå ned en bussförare som är fräck nog att säga åt dem att gå av bussen?