Rapport från en gnällspik

Än en gång ska de som har minst pengar betala. A-kasseavgiften ska höjas, visserligen till max 300 kronor men det innebär ändå 3600 kronor i extraavgift för en arbetslös. Samtidigt som de som har jobb får lägre skatt.

Va fan e de?

I stället tycker jag att de arbetslösa skulle slippa avgift till a-kassan, de som har jobb kan betala lite mer i a-kassa och få lägre skatt som kompensation. På så sätt skulle de ändå tjäna på affären.

Alla glada

Tänk att politik kan va så enkelt.

Jag tycker inte att det är fel att ta ut skatt på fastigheter däremot är jag emot sättet det görs på. Som det fungerar i dag betalar man fastighetsskatt utifrån vad grannarna lyckas sälja sitt hus för. Dvs om mina grannar tjänar bra slantar på sitt hus så får jag betala högre skatt. Vilket betyder att fastighetsskatten drabbar de som bor kvar, eller som bott länge på en plats, och som kanske aldrig tänker sälja.

Förr betalade manskatt utifrån ett uppskattat värde beroende på standarden på huset. Så om jag gjorde mitt hus finare och bättre så fick jag betala mer skatt.

Jag tycker att den skatt som ska betalas ska betalas vid försäljningstillfället. Idag är den skatten 20 procent, om man inte satsar sina pengar i en ny bostadsrätt eller en ny villa/radhus. Höj den skatten och ta bort fastighetsskatten.

Sen kan man ju diskutera en annan sak med hus. Som det är nu får man dra av 30 procent på räntorna för lånen varje år. Jag förstår att det kom til för att socialdemokraternas väljare skulle ha råd att köpa ett eget hem. Från början var avdragsrätten ännu större.

Varför ska staten, dvs mina vänner, grannar och andra, betala för att jag ska kunna låna pengar till hus? Minska den avdragsrätten med ett par procent så är snart den slopade fastighetsskatten intjänad.

Jag har sett att moderatledaren Fredrik Reinfeldt beskyller socialdemokraterna och Göran Persson för att enbart vara intresserade av själva makten. De vill ha makten för dess egen skull, inte för att genomföra sina idéer och politik. Det grundar Reinfeldt på det faktum att socialdemokraterna inte längre driver socialdemokratisk politik. Vilket de  ju inte heller gör.

Men vad ska man då säga om moderaterna? De har ju övergett snart sagt varenda ståndpunkt de någonsin haft. Först ska skatterna sänkas rejält och bidragen dras in. När man då insåg att det inte kommer att fungera och att det skrämmer bort  mer än det lockar väljare mildrade man tonen. Numera vill man vara ett nytt arbetarparti, med uppgiften att skaffa nya arbete åt invånarna i Sverige.

I det läget blir det tramsigt att höra Herr Reinfeldt prata om att sossarna bara vill ha makten för maktens skull. För vad ska man säga om ett parti som överger många av sina stånpunkter och med glädje marscherar åt vänster?

Ett förslag är: man ska inte skita i det blå skåpet
Ett annat är: hyckleri
Ett tredje är: den som är utan synd kastar första stenen

osv, osv.

Finns det något värre än säljare som inte fattar när de ska lägga av? I dag hade jag besökt av en sådan. Han hette Johan och jobbar på Falck Security. Efter att diskussionen pågått ett tag, så påstod han att det varit en massa inbrott i vårt område. Eftersom jag bara känner till ett under de 15 år jag bott här så frågade jag var det varit inbrott. Det kunde han ju inte säga, men att det varit inbrott det visste han. Jo, men om du inte kan säga var, hur ska jag då veta att det stämmer? Det kunde han ju inte svara på. Men inbrott, det hade det varit.

På den vägen fortsatte det och jag blev mer o mer vresig. Till slut ältade han hål i huvet på mig och jag tackade för mig. Då gick han på ännu värre. Om varför jag har treglas-fönster, om varför jag tror att grannarna har larm, om varför det är si eller så. Och om en hel del mer. Till sist tröttnade jag och stängde dörren. Barnsligt? Javisst. .

Men det kändes rätt bra. Alternativet var att nita honom. Lite onödigt tyckte jag. Och en bra säljare ska känna av när det inte går att sälja något

Var på bio häromdan. Såg filmen Syriana. En film om maktspelet kring olja, demokrati och USA:s del i det hela.  Nu är ju inte USA ensamma om att ha intresse av olja. Det är ju den enskilt viktigaste råvaran för att vi ska kunna leva som vi gör idag, så det finns andra som är intresserade. (Läs min text om olja som finns under kategorin - Sura uppstörningar - längre ned på bloggen)

I filmen fäller en av de de rika oljeshejkerna kommentaren att USA "har fem procent av jordens befolkning men 50 procent av dess militära kostnader". Och det menar rollfiguren är ett tecken på rädsla. För som han också säger, varför behöver man en så stark militärmakt om man vet att man gör rätt (orden kanske inte är exakt återgivna men jag tolkar andemeningen så).

Ovanstående var en lång inledning på det jag vill komma till. Nämligen följande: allt mänskligt handlande bygger på tro och förväntningar. Tron på att det är på ett visst sätt och förväntningen om att det kommer att fortsätta så, eller att det kommer att bli på ett vis.

Invånarna i vår värld har ända sedan andra världskriget sett på USA som de goda, världens starkaste land som dessutom var snälla mot andra. Något som kanske haft fog för sig, i alla fall var det ju så att utan dem hade inte Hitler och kommunismen besegrats. Men idag, hur är det nu?

USA har ett enormt underskott i sin handelsbalans, man har en budget som går back, man har världens största kostnader för militär, man har militärbaser över hela världen, man lägger sig i politiken världen över - allt för att skydda sina nationella intressen, man har dödstraff, man har ett samhälle där många människor skjuts ihjäl varje dag, man har ett presidentval där ungefär hälften av landets invånare röstar, man har ett sjukvårdssystem som lämnar de fattiga utanför och det känns som att man har ett samhälle på väg nedåt.

Min tanke är att USA som alla andra imperium kommer att falla när världen tittar på siffror och statistik och tror på den. När de ser verkligheten som den är utan att ha de rosaskimrande nostalgiska glasögonen på sig. På samma sätt som när flocken ser ledarens svaga sidor och vänder sig emot denne, kommer också de andra länderna i världen att våga säga ifrån, vända sig mot USA och kanske söka sig andra allianser. 

När tillräckligt många av de stora makterna i världen, Kina, Indien, Ryssland och även många av de arabiska länderna, ser USA på detta nya sätt kommer USA att behöva all sin militära kapacitet. Om inte annat så för att Mr Jones ska kunna fortsätta att köra sin SUV med en bensinförbrukning på fyra liter milen.

Niklas Wikegård sitter o skriker i TV, uppmuntrad av Peter Jihde, om att kötta, smälla på och om att ishockey är en sport för män. Det ska smälla helt enkelt.

Och smäller gör det. I SM-slutspelet har redan en fått svår hjärnskakning, han låg och krampade som en knockad boxare på isen. En annan kille stod och hotade motståndarlaget med att någon i hans lag skulle ge igen för tacklingar på isen. I en av matcherna blev det slagsmål i spelargången när aggressionerna och det tuffa spelet inte stannade på isen.

Vad är det här?  Hur blir det om slagskämparna och vildhjärnorna tar över sporten?

Jag tror att ishockeyn riskerar att hamna i en spiral där hårt spel föder ännu hårdare spel. Vilket leder till ännu mer bökande i sarghörnen och bakom mål. Brottarna tar över mer och mer. Och då lär det krävas ännu mer fysik för att gräva fram pucken och så blir det ännu mer brottning. Och slagsmål. Och hjärnskakningar. Och brutna ben. Och andra skador.

Vart tar lirarna vägen i så fall? I värsta fall blir det bara slagskämparna och dårarna som spelar hockey.  Vad det leder till för sporten kan var och en räkna ut.

Vilken ansvarskännande mamma och pappa skickar telningarna med sina nya fina mjölktänder på hockeyträning om de riskerar att komma hem med hål i munnen och behov av nya gaddar?

Anitra Steen tycker ju att hon ska få behålla sin pension. Det är klart att hon får tycka det men det blir konstigt om det är så att hennes pension baseras på att hon skulle vara så extremt duglig/duktig.

Hon är ju för helvete chef för ett företag som har monopol. Då är det rätt lätt att vara duktig. För att inte tala om hur lätt det är att gå med vinst och sedan öka den. Svårighetsgraden ökar ju inte heller av att det är sprit de säljer. Detta till ett av de törstigaste folken i Europa.

Alltså vi har här en chef som ansvarar för ett företag som säljer sprit till törstiga medborgare, dessutom är hennes företag det enda som får sälja via butiker. 

Hur svårt kan det vara?

Det verkar som om Folkpartiet övergett sitt efternamn, dvs liberalerna. De hette så en gång... Folkpartiet Liberalerna. Numera känns det som man skulle kunna kalla dem för Folkpartiet Kravmaskinen. Det är krav på än det ena än det andra. Språktest för invandrare, hårdare tag i skolan, brottslingar som ska sitta längre i fängelse osv osv. Det senaste är att de hjälpt Socialdemokraterna att få igenom förslaget om buggning. Det märkliga är att det är Vänsterpartiet som sätter sig emot.

Världen är upp och ner när liberalerna vill tillåta olagligheter och de gamla kommunisterna och planekonomerna vill värna folks integritet.

Folkpartiet känns verkligen som om de är ute och fiskar kanterna av den grumliga damm där Dansk Folkeparti och Pia Kjaersgard samlat sina kväkande kompisar. Dvs de som inte kan se skillnad mellan orsak och verkan, och de som med automatik skyller alla olagligheter på etniskt/kulturrell eller religiös tillhörighet.

Var tog den socialliberala andan och tanken vägen? Frihet under ansvar, allas rätt till att leva det liv man själv valt osv. Försvann det i jakten på fröken fyra procent? Det känns onekligen så.

Vår förre statsminister, och enligt en del vår största politiker, Olof Palme har varit död i 20 år. Både fysiskt och politiskt. Ingen har kunnat axla hans mantel varken inrikes eller utrikes, ingen av dagens politiker har hans intellektuella kapacitet, ingen av dagens politiker kommer att diskuteras om 20 år sägs det.

Nä, han har inte betytt något alls, hans arv är glömt, outnyttjat eller obefintligt, han ställde bara till bekymmer för Sverige, både i världen och i Sverige säger andra.

Såg flera program på TV igår där just detta diskuterades. Deltagarna blev nästan ovänner, man munhöggs och var djupt oense över Olof Palme och hans gärning.

Onekligen märkligt med tanke på att han av flera sades vara en politiker som inte betytt något.

Hörde på Kulturnyheterna att danska Jyllands-Posten beslutat sig för att publicera de karikatyrer av förintelsen som den iranske presidenten beställt.

Hur dum får man bli?

Vad har judarna och förintelsen med det här att göra? Det är väl inte de som publicerat de berömda bilderna av Muhammed i Jyllands-posten. Jag hade förstått om tidningen valt att göra elaka teckningar av sina danska landsmän och fördomarna kring dem. Till exempel bilder på en rödlätt dansk med gristryne och rödvit keps som klappar händerna, samtidigt som han har tretton röda pölser, fyra cigarrer, åttiotvå öl och en fläskesteg i mössan. Då hade det ju varit satir och ironi över den stereotyp som finns kring dem. Han kunde ju ha hetat Jens, Jeppe, eller något liknande. Men judar och förintelsen...!!!!???

Det är ju bara konstigt.