Rapport från en gnällspik

Niklas Wikegård sitter o skriker i TV, uppmuntrad av Peter Jihde, om att kötta, smälla på och om att ishockey är en sport för män. Det ska smälla helt enkelt.

Och smäller gör det. I SM-slutspelet har redan en fått svår hjärnskakning, han låg och krampade som en knockad boxare på isen. En annan kille stod och hotade motståndarlaget med att någon i hans lag skulle ge igen för tacklingar på isen. I en av matcherna blev det slagsmål i spelargången när aggressionerna och det tuffa spelet inte stannade på isen.

Vad är det här?  Hur blir det om slagskämparna och vildhjärnorna tar över sporten?

Jag tror att ishockeyn riskerar att hamna i en spiral där hårt spel föder ännu hårdare spel. Vilket leder till ännu mer bökande i sarghörnen och bakom mål. Brottarna tar över mer och mer. Och då lär det krävas ännu mer fysik för att gräva fram pucken och så blir det ännu mer brottning. Och slagsmål. Och hjärnskakningar. Och brutna ben. Och andra skador.

Vart tar lirarna vägen i så fall? I värsta fall blir det bara slagskämparna och dårarna som spelar hockey.  Vad det leder till för sporten kan var och en räkna ut.

Vilken ansvarskännande mamma och pappa skickar telningarna med sina nya fina mjölktänder på hockeyträning om de riskerar att komma hem med hål i munnen och behov av nya gaddar?