Retat upp mig - igen

Finns det något värre än säljare som inte fattar när de ska lägga av? I dag hade jag besökt av en sådan. Han hette Johan och jobbar på Falck Security. Efter att diskussionen pågått ett tag, så påstod han att det varit en massa inbrott i vårt område. Eftersom jag bara känner till ett under de 15 år jag bott här så frågade jag var det varit inbrott. Det kunde han ju inte säga, men att det varit inbrott det visste han. Jo, men om du inte kan säga var, hur ska jag då veta att det stämmer? Det kunde han ju inte svara på. Men inbrott, det hade det varit.

På den vägen fortsatte det och jag blev mer o mer vresig. Till slut ältade han hål i huvet på mig och jag tackade för mig. Då gick han på ännu värre. Om varför jag har treglas-fönster, om varför jag tror att grannarna har larm, om varför det är si eller så. Och om en hel del mer. Till sist tröttnade jag och stängde dörren. Barnsligt? Javisst. .

Men det kändes rätt bra. Alternativet var att nita honom. Lite onödigt tyckte jag. Och en bra säljare ska känna av när det inte går att sälja något

Tron kan försätta berg

Var på bio häromdan. Såg filmen Syriana. En film om maktspelet kring olja, demokrati och USA:s del i det hela.  Nu är ju inte USA ensamma om att ha intresse av olja. Det är ju den enskilt viktigaste råvaran för att vi ska kunna leva som vi gör idag, så det finns andra som är intresserade. (Läs min text om olja som finns under kategorin - Sura uppstörningar - längre ned på bloggen)

I filmen fäller en av de de rika oljeshejkerna kommentaren att USA "har fem procent av jordens befolkning men 50 procent av dess militära kostnader". Och det menar rollfiguren är ett tecken på rädsla. För som han också säger, varför behöver man en så stark militärmakt om man vet att man gör rätt (orden kanske inte är exakt återgivna men jag tolkar andemeningen så).

Ovanstående var en lång inledning på det jag vill komma till. Nämligen följande: allt mänskligt handlande bygger på tro och förväntningar. Tron på att det är på ett visst sätt och förväntningen om att det kommer att fortsätta så, eller att det kommer att bli på ett vis.

Invånarna i vår värld har ända sedan andra världskriget sett på USA som de goda, världens starkaste land som dessutom var snälla mot andra. Något som kanske haft fog för sig, i alla fall var det ju så att utan dem hade inte Hitler och kommunismen besegrats. Men idag, hur är det nu?

USA har ett enormt underskott i sin handelsbalans, man har en budget som går back, man har världens största kostnader för militär, man har militärbaser över hela världen, man lägger sig i politiken världen över - allt för att skydda sina nationella intressen, man har dödstraff, man har ett samhälle där många människor skjuts ihjäl varje dag, man har ett presidentval där ungefär hälften av landets invånare röstar, man har ett sjukvårdssystem som lämnar de fattiga utanför och det känns som att man har ett samhälle på väg nedåt.

Min tanke är att USA som alla andra imperium kommer att falla när världen tittar på siffror och statistik och tror på den. När de ser verkligheten som den är utan att ha de rosaskimrande nostalgiska glasögonen på sig. På samma sätt som när flocken ser ledarens svaga sidor och vänder sig emot denne, kommer också de andra länderna i världen att våga säga ifrån, vända sig mot USA och kanske söka sig andra allianser. 

När tillräckligt många av de stora makterna i världen, Kina, Indien, Ryssland och även många av de arabiska länderna, ser USA på detta nya sätt kommer USA att behöva all sin militära kapacitet. Om inte annat så för att Mr Jones ska kunna fortsätta att köra sin SUV med en bensinförbrukning på fyra liter milen.